Jodå, han gick ner på knä och friade.
Jag låg och gnällde över min vanliga födelsedags ångest. Så tittade han plötsligt gravallvarligt på mi "Paulina, det är en frak jag måste fråga dig..." Jag kunde inte annat än tänka "vad i helvete har jag gjort nu då.." men jag var tyst. Så ställde han sig på knä! Tog fram en symbolisk ring (en som han knåpat ihop själv, för att man ska ju ha ring) och frågade "Paulina, vill du gifta dig med mig"
Jag fick inte fram ett ljud, han sa nått om sen i framtiden inte just precis nu. Pussar och kramar "betyder det här ja?" "men ja, det är ju klart."
Det känns rätt ok utan ring. Men jag tror att jag vill ha ring endå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar